Det här med att ragga på krogen
Där stod jag ännu en gång, där landet möter vattnet.
Men vars är båten?
Upprymd över naturens skönhet, du. Paralyserad över ruset.
Där är båten.
Årorna var kalla, slitna som förmultnade träpelare.
Dessa pelare hade vid tidigare tillfälle hållit upp en mäktig kaj som förenade våran kontakt.
Ute på det öppna, oskyddad från tryggheten drog jag mig ut på den vågiga ytan, där återfanns den söta och euforiska föreningen.
En sydlig bris uppstod, fort riktad åt nordost och blåsten särade på de tusen hårstrå som döljer mitt ständigt svullnande synda-bihang.
Dess riktning spred sig åt väst och hamnade återigen någonstans om norr. Likaväl vinden.
Fram och tillbaka gungade båten, försatt i trans och omedvetande, innan.
Verkligheten slog in, årorna var borta. Jag drev som flyttimmer ute på det skräckinjagande havet.
Båten tog i botten vid landets kant, och jag insåg att någonstans under den här osynliga kraftens verkan så försvann ditt intresse.
Nu lever blott ett minne av händelsen kvar.
Men varför har jag fortfarande erektion?
/Marcus - Lika djup som en blåvals vattenfylda anus.
