Uppståndelse.
En svag bild av en ensam man, en svag bild av ett liv.
Med förundran över vad som ligger i dess senare liv,
en situation i fortsatt misär,
eller en drift som leder ifrån just det.
Vi vandrar med händerna i fickorna och huvuden ner, som de odjur av obekväm sanning vi låter oss slukas av.
En förbindelse som ej går att inse, men går utmärkt att förneka.
Vi stirrar oss blinda på den starka rationella drift vi sjävla känner utan någon rådfrågning från vårat samvete.
Känslan är som en kall vind i oktober, ett tillstånd och en attityd.
Varma händer värmer inte den oskyddade, men den är oskyddade har ju inget värde ändå.
Ansvar skall tas av varje enskild individ.
Som löven faller och snön likaså skall vi ändå bestå, utan vidare betydelse, än den vi inbillar oss.
